Öka sockerbetans sockerkvalitet

Sockerbetans kvalitet förbättras genom att andelen sukros ökas och andelen orenheter såsom aminosyror, kalium och natrium minskas. Dessa orenheter påverkar hur mycket socker som kan utvinnas.

Kväve

En tillräcklig tillförsel av kväve är mycket viktig för optimal avkastning, medan överskott kan resultera i en ökad andel kväve i betan och lägre sockerinnehåll och renhet i råsaften.

Rotskörden ökar med ökad kvävegödsling, men sockerutbytet och den utvunna sockermängden per hektar sjunker när kvävemängderna ökar.

Optimal tillförsel av kväve beror på tillväxtbetingelser, jordart, rester från förfrukten, stallgödselkväve etc. Under de flesta förutsättningar är dock 120 kg N per hektar lagom, men i vissa områden är optimum högre.


Denna studie från Tyskland visar förhållandet mellan kväve och rotskörd respektive sockerandel.


Dessa data visar också att den optimala kvävegivan för mängden utvinningsbart socker är lägre än optimum för rotskörden.

Fosfor

Fosforgödsling har inte någon direkt påverkan på sockerinnehåll eller råsaftens renhet. Däremot spelar den indirekt en viktig roll när det gäller grödans utveckling och tillväxt. Brister begränsar tillväxten vilket leder till ökat upptag av andra näringsämnen, vilket leder till orenheter i råsaften och lägre kvalitet.

Kalium och natrium

Sockerindustrin vill ha låga halter av kalium och natrium i råsaften eftersom dessa båda ämnen minskar mängden utvunnet socker. Man skulle kunna tänka sig att tillförsel av kalium och natrium genom gödsling skulle ha en negativ inverkan på råsaftens renhet. Så verkar dock inte vara fallet, varken i försök eller i praktiken. Detta kan bero på att sockerbetan även har behov av kalium och natrium. Dock bör odlaren göra en noggrann gödslingsplan för att undvika överskott av växtnäringsämnen som kan ge upphov till kvalitetsproblem.

Mangan och zink

Mangan och zink kan förbättra både avkastning och kvalitet.