Kalium och natriums påverkan på sockerbetsskörden
Grödor med kaliumbrist kännetecknas av att blasten har små, bruna nekrotiska fläckar som först uppkommer i bladkanterna men som sen kan sprida sig in mot bladnerven. Bladnerven håller sig dock symptomfri.
Sockerbetor har ett stort upptag av kalium och natrium och dessa två växtnäringsämnen är ömsesidigt utbytbara, det vill säga att den ena kan ersätta den andra. Sockerbetan kan tömma markprofilen på upp till 100 kg K/ha, dock är gödslingsrekommendationerna lägre eftersom försök inte visat några resultat vid så hög tillförsel. Lämplig kaliumgödsling beror på jordart och kaliumklass. Kalium tillförs lämpligen som NPK i samband med sådd.
Som sagt spelar natrium, liksom kalium, en viktig roll i växtens vattenreglering genom att styra jonkoncentrationen i växtens vävnader, däribland klyvöppningarna. Transporten av sukros till betan underlättas också av natrium.
Låga natriumnivåer återfinns oftare i regioner där årsnederbörden överskrider växtens vattenavdunstning och vattenupptag, och där natrium riskerar att lakas ut ur marken.
I Sverige, liksom i Danmark, har skördeökningar på ca 3 % uppnåtts genom att tillföra 60-70 kg Na, som i försök visat sig vara optimal giva.
