Gödsling av sockerbetor

Kväve

Kvävebehovet i sockerbetor är stort, betan tar upp 200-250 kg N/ha. En lång växtsäsong och ett djupt rotsystem gör att betan effektivt kan utnyttja kvävet från markens organiska pool. Det innebär att kvävegödslingen kan hållas avsevärt lägre än behovet. Genomsnittliga riktvärden för kvävegödsling framgår av tabell 1.

Den allmänna rekommendationen bör dock justeras efter erfarenheter av fältets kvävelevererande förmåga och tidigare års betodling på samma fält. Det verkliga behovet kan vara både högre och lägre än genomsnittet.

För mycket kväve, speciellt sent på säsongen, medför risk för försämrad betkvalitet (låg sockerhalt). Används stallgödsel bör därför minst hälften av kvävet komma från mineralgödsel. Observera att låg sockerhalt kan bero på många andra faktorer än kvävegödslingen.

Enligt MBO (Miljöledning betodling) får den totala kvävegivan inte överstiga 130 kg N/ha. Högst 30 kg N får tillföras efter 1 juni och inget kväve alls får läggas efter 1 juli.

Fosfor

Sockerbetor är fosforkrävande och bör alltid odlas på jordar med bra fosfortillstånd och bra pH. Eftersträva en jord med fosfortillstånd i klass IVa (P-AL 8-12). Ekonomiska och praktiska fördelar talar för en strategi över växtföljden med årlig tillförsel av fosfor genom NPK till alla grödor, så även till sockerbetorna. Se fosforrekommendationerna i tabell 2.

Tabell 2. Riktvärden för fosforgödsling, kg P/ha

Sockerbetor bortför cirka 5 kg P per 10 ton skörd.

Kalium och natrium

Trots att upp mot 100 kg K/ha bortförs med betskörden är rekommendationerna ändå ganska låga. Anledningen är att effekter av ökad kaliumgödsling inte har hittats i försöken. Detta kan bero på att försöken legat på kaliumstarka jordar. I praktiken har dock kaliumbrister konstaterats i fält, så det är viktigt att tillföra kalium till betorna. Natrium har också visat sig bidra till högre sockerskörd. Rekommenderad natriumgiva är 60 kg/ha. Natrium kompenserar i viss mån för eventuell kaliumbrist.

Tabell 3. Riktvärden för kaliumgödsling, kg K/ha

Sockerbetor bortför cirka 15 kg K per 10 ton skörd.

Magnesium och bor

Sockerbetans behov av magnesium och bor måste alltid täckas för att få optimal skörd. Många betfält lider brist på antingen bor eller magnesium eller på båda näringsämnena. Därför är det viktigt att ha aktuella markkarteringsvärden och att använda bor- och magnesiumhaltiga gödselmedel eller kalk då det behövs.

Mangan

Risken för manganbrist är störst på lätta, torra jordar samt vid höga pH-värden. Om YaraMila ProBeta radmyllas vid sådd ges en mycket god och tidig manganeffekt som överstiger de som fås med mangansprutning. På manganfattiga jordar är det motiverat att ytterligare komplettera mangan med sprutning av Mantrac Pro.

Svavel

Under senare år har svavelbrister med skördebortfall som följd noterats i många fält samt i försök. Svavel bör därför alltid tillföras, vilket enklast görs med YaraMila ProBeta.

YaraMila Probeta för sockerbetor

YaraMila ProBeta är ett gödselmedel speciellt framtaget och skräddarsytt för sockerbetans näringsbehov och för att passa svenska jordar. Med en enda giva tillförs alla ovannämnda näringsämnen. Det ger en hög och jämn skörd över hela fältet.

Extra mikronäring vid behov

Ibland behöver sockerbetorna extra tillskott av mikronäring under tillväxtsäsongen. Då är bladgödsling ett bra komplement till de fasta gödselmedel som används i samband med sådd. I YaraVita-sortimentet finns några produkter lämpliga för att förebygga eller häva brister. Mantrac Pro kan användas en eller flera gånger vid behov av extra mangan. (Om man använder YaraMila ProBeta kan ofta första Mn-sprutningen utelämnas). Om ytterligare magnesium behövs används Magtrac.