Hållbar intensifiering

Hållbar intensifiering handlar om att öka skörden från befintlig åkerareal och samtidigt minska miljöpåverkan. Detta är nödvändigt för att vi ska kunna klara de stora globala utmaningar vi står inför med livsmedelsförsörjning samt klimat- och miljöanpassning:

Ökat behov av mat. År 2050 kommer jordens befolkning att vara 9,7 miljarder. För att mätta alla människor behövs 60 % mer mat¹.
Bevara naturmark. För att bromsa klimatpåverkan och bibehålla den biologiska mångfalden måste vi bevara regnskogar och annan naturmark.
Minska negativ miljöpåverkan. Jordbruket står för cirka 20 % av världens utsläpp av klimatgaser². Övergödning av vatten (eutrofiering) är ett annat både globalt och lokalt problem.

Målinriktade svenska odlare har halverat förlusterna

Svenskt lantbruk har systematiskt arbetat för att öka växtnäringsutnyttjandet och minska kväve- och fosforläckaget. Detta har gett resultat:

Överskottet av kväve på åkern har halverats sedan 1995. Samtidigt har bortförseln av kväve varit ungefär konstant, se diagrammet. Det innebär att växtnäringsutnyttjandet ökat betydligt, från från 55 till 70 %.
Kvävehalterna i åar i jordbruksdominerade områden har halverats de senaste 20 åren. För fosfor är trenden inte lika tydlig, men förlusterna har minskat rejält i de flesta undersökta vattendragen³.

^{Källor:
1 FAO (2012): World Agriculture towards 2015/2030}
^{2 FAOSTAT (2020)}
^{3 Jens Fölster. SLU, 2012. Kväve och fosfortrender i jordbruksvattendrag.}

Ett högt växtnäringsutnyttjande är nyckeln

Genom att se till att grödan utnyttjar växtnäringen effektivt får man hög skörd samtidigt som näringsförlusterna och utsläppen av klimatgaser från odlingen minskar.

Även om mycket har gjorts de senaste decennierna för att förbättra upptaget av växtnäring måste näringsutnyttjandet fortsatt förbättras. Våra gödslingsråd beskriver hur man bör gå tillväga och kan sammanfattas på följande sätt:

Markkartera regelbundet.
Gödsla balanserat med N, P, K, S. Brist på ett näringsämne innebär sämre utnyttjande av andra näringsämnen.
Anpassa givans storlek efter grödans behov, markens leverans av näring, förväntad skörd och årsmån.
Tillför gödseln vid rätt tidpunkt för att garantera ett snabbt upptag.
Dela stora kvävegivor i mindre givor efter grödans upptag.
Radmylla grundgödselgivan i vårsådda grödor, t.ex. vårsäd, potatis och sockerbetor.
Använd Yaras verktyg.
Välj rätt kväveform.
Utnyttja stallgödseln effektivt.
Bibehåll god markstruktur, det vill säga ha en god dränering och undvik packning.
Kalka vid behov. För högt eller lågt pH kan medföra fastläggning av flera näringsämnen.

Underhåll mullhalten

Höga skördar är inte bara positiva det enskilda året, utan innebär dessutom att markens bördighet bibehålls eller ökar. Detta beror på att mer rötter och skörderester gör att mullhalten stiger.

Kvävegödsling under ekonomiskt N-optimum medför låga skördar och därmed lägre mullhalt.

Optimal N-giva

Det kväve som grödan inte har nytta av kan läcka till åar och hav. Om man gödslar upp till ekonomiskt optimal kvävegiva använder grödan det kväve som finns tillgängligt.

Tvärtemot vad många tror så minskar inte läckaget om kvävegivan sänks under optimal nivå, däremot tappar man i skörd och kvalitet, se diagrammet.

Lägre P-förluster

Fosfor som försvinner från jordbruksmark är oftast bunden till markpartiklar som lermineral. Förlusterna sker genom ytavrinning och läckage genom markprofilen. Det finns flera metoder för att minska fosforförlusterna till vatten, bland annat kan man:

Gödsla årligen med P i form av NPK, det vill säga inte förrådsgödsla med P.
Öka mullhalten genom att ta höga skördar (ger mer rötter och stubb). Ökad mullhalt ger förutom högre bördighet en bättre markstruktur som minskar P-förlusterna.
Anlägga skyddszoner där det finns risk för ytavrinning till diken och bäckar.
Strukturkalka. Aktiv kalk binder samman och stabiliserar markens lerpartiklar, vilket gör att P-förlusterna minskar eftersom lerpartiklarna inte följer med regnvattnet ut i diken och vidare till sjöar och hav.
Anlägga fosfordammar. Lerpartiklarna i vattnet sjunker till botten och stannar där.

500 000 ton mindre koldioxid

Jordbruket står för cirka 20 % av världens utsläpp av klimatgaser. Den största utsläppskällan är uppodling av naturmark, till exempel grässtäpp och regnskog.

Genom att optimera produktionen på den åkerareal som finns idag, kan vi tillsammans minska risken för att mer naturmark uppodlas.

Vi i Sverige kan bidra till lägre utsläpp på flera sätt.

Använd gödsel med låg klimatpåverkan

Yara har sedan 2010 med hjälp av katalysatorteknik mer än halverat utsläppet av växthusgaser från produktionen av kvävegödselmedel. Halveringen innebär att svenska lantbrukare som köper Yaras gödsel bidrar till att drygt 500 000 ton mindre CO₂-ekvivalenter årligen släpps ut (det motsvarar 1 % av Sveriges totala utsläpp som var 52 miljoner ton CO₂-ekvivalenter år 2018) jämfört med gödsel som produceras utan katalytisk rening.

Nästa tekniksteg mot en fossilfri gödselproduktion är i full gång, där kommer Yara att ersätta dagens användning av naturgas med el från sol-, vind- och vattenkraft. Med den nya teknologin kommer utsläppet av växthusgaser vara mindre än 1/10 av 2010 års utsläpp.

Minska klimatutsläppen från åkern

Lustgas är en kemisk förening som består av kväve och syre (N₂O). Gasen bildas naturligt i marken, men hur mycket som bildas beror på en rad olika faktorer och hur de samverkar är än så länge ett ganska nytt forskningsområde. En av de stora utmaningarna med lustgas är att den är en stark växthusgas, där 1 kg lustgas motsvarar utsläpp av cirka 298 kg koldioxid ur ett 100 års perspektiv.

Preliminära resultat från försök på Lanna försöksstation utförda 2015–2016 visar att gödsling med mineralkväve som motsvarar grödans behov inte gav större lustgasavgångar än helt ogödslade led¹. Försöken visade också att högre mineralgödsling med N än grödans behov och gödsling med organiska gödselmedel gav en högre lustgasavgång än helt ogödslade led. I försöket var det tydligt att vädret påverkade avgången av lustgas till mycket stor del. På våren sågs en högre avgång om vatteninnehållet i marken var högt men allra högst var lustgasavgångarna på vintern när marken omväxlande töade och frös.

Mer studier behöver göras men resultaten indikerar att vi kan påverka lustgasavgångarna genom en väl fungerande dränering och att hålla nitratkvävenivån låg under sen höst och vinter.

^{Källa: 1 Växtpressen nr 2. 2020. Ingemar Gruvaeus, Yara.}^{Optimal gödsling ökade inte lustgasavgången}

Lägre tillförsel av kadmium

Kadmium finns naturligt i berggrunden och därför också i råvaran för fosforgödselmedel. Kadmiumhalten i gödsel varierar beroende på råvarans ursprung. I Sverige är högsta tillåtna gräns 100 mg Cd/kg fosfor.

Alla våra YaraMila- och Balansprodukter innehåller mindre än 12 mg Cd/kg fosfor. Yara strävar efter att använda råvaror med så låg miljöpåverkan som möjligt och pga nya omvärldsförhållanden kan vissa tillverkningsomgångar ligga högre, men aldrig i närheten av maxgränsen för försäljning i Sverige (100 mg per kg fosfor)

P- och PK-produkters kadmiumhalt kan för tillfället inte garanteras ligga under 30 mg Cd/kg P. Alla N- och NK-produkter kan betraktas som kadmiumfria.

Vår kadmiumgaranti ingår under punkten ”Miljö” i Yara 4-punktsgaranti.
P- och PK-produkter omfattas inte av kadmiumgarantin.

^{Anm: CO₂ i texten avser CO₂-ekvivalenter, vilket är en omräkning av olika växthusgasers klimateffekt till motsvarande mängd CO₂ .}