Helheten är viktigare än delarna i växtföljdens P-gödsling

Ingemar Gruvaeus Växtpressen nr 2 2020

Växtodling är ju väldigt sällan en 1-årig verksamhet, men när det gäller fosforgödsling har fokus riktats alltför mycket på lönsamhet för gödsling av den enskilda grödan det enskilda året.

Optimalt på sikt

Lönsamheten ska i stället optimeras på längre sikt. Särskilt tydligt blir det om man odlar mer krävande grödor i växtföljden. Om man genom kortsiktigt tänkande sänker markens fosforstatus när man odlar stråsäd och oljeväxter är det svårt att få en bra funktion på sockerbetor och potatis som kräver en bättre marknivå för optimal skörd och som betalar väl för gödslingen även till övriga grödor.

Potatis och sockerbetor betalar för P

Om man i växtföljden odlar sockerbetor eller potatis är därför målet för markens fosforstatus att ligga på P-AL-tal 10, d.v.s. mitt i klass IVa. Det innebär att man försöker ha balans mellan tillförsel och bortförsel på den nivån. Balansen behöver inte vara exakt för varje gröda utan vi satsar lite extra i grödor med större direktbetalning d.v.s. sockerbetor, potatis och oljeväxter och lite mindre i höstsäd. Här finns det utrymme att få till en praktisk mix av gödselprodukter och gödslingsstrategi.

Lägre krav om bara stråsäd

Om man i stället bara har mindre krävande grödor i växtföljden bör målet vara att balansera tillförsel och bortförsel vid P-AL-tal 6 d.v.s. mitt i klass III.

Även här bör man fördela lite mer till grödor med större direktbetalning som oljeväxter, vårsäd och höstkorn, medan höstvete kan få lite mindre. Just höstvete svarar inte lika direkt på fosforgödsling som t.ex. oljeväxter.

Med sockerbetor och potatis i växtföljden är målet att ligga på P-AL-tal 10, alltså mitt i klass IVa.

Den fosfor som ska tillföras till växtföljdens grödor kan med fördel viktas över till sockerbetor eller potatis som har ett grunt rotsystem
och svarar bra på P-gödsling.

Enkelriktat förr

Jämför man de olika växtföljderna ovan innebär det att även stråsäd gödslas mer i den mer krävande växtföljden för att upprätthålla markstatus och bästa ekonomi. Skörden ökar ju en del även i stråsäden för högre gödsling även om det inte är marginalekonomiskt lönsamt det enskilda året, utan optimalt över flera år. Detta är egentligen ingen förändring i råd från tidigare då vi också poängterat olika mål för markstatus beroende på vad man odlar, men tabellerna för råd har tidigare varit alltför enkelriktade och bara koncentrerade på enskild gröda det enskilda året. Det var fallet både hos oss på Yara och i bl.a. Jordbruksverkets råd.

Lyfter blicken nu

Nu lyfter vi blicken och tar ett större grepp om helheten genom att resonera kring hela växtföljden på gården. Tabell 1 nedan visar råd för ungefärlig fosfortillförsel för olika grödor vid olika marknivåer i växtföljder utan respektive med sockerbetor eller potatis. Ett enkelt sätt att få en anpassad beräkning för fosforgödslingsbehov för din egen odlingssituation är att gå in här och knappa in fosforstatus, grödor i växtföljden och skörd. 

Bördighetsanpassad gödsling
PK-beräkning

En praktisk lösning

Fosfor- och kaliumtillförsel behöver naturligtvis inte följa rådet exakt varje enskilt år, utan det går utmärkt att justera lite upp eller ner så länge balansen blir vettig i slutändan. När det gäller fosfor- och kaliumbalanserna är helheten viktigare än delarna. Nedan i tabell 2 och 3 finns två exempel – ett från sydligaste Sverige med sockerbetor i växtföljden och ett från lerjordar i Götalands norra slättbygder eller Svealands slättbygder där inte sockerbetor odlas. 

Sydsverige med sockerbetor

Sydsvenska exemplet odlas sockerbetor, höstvete, höstraps och vårsäd i växtföljden (tabell 2). Fosforstatusen är god med ett medelvärde på P-AL 10. Det kan tyckas att totalt sex gödselmedel är mycket att hantera, men det är i alla fall bara ett gödselmedel per tidpunkt och spridningsteknik, d.v.s. inga byten av gödselmedel mitt i sådden. För att utnyttja växtnäringen så effektivt som möjligt bör man om möjligt kombiså det som ska ut vid sådd.

Balans i växtföljden

Fosforeffekten av övergödsling med YaraMila® Raps på våren kan antas bli svag, men helheten att få ut kalium, svavel och bor på jord med relativt låg kaliumstatus är bra, och fosforn behöver ut för att nå balans i växtföljden. Om man har lägre fosforstatus än P-AL-tal 10 och behöver öka gödslingen skulle det vara lämpligt att addera PK till sockerbetorna i första hand, och NPK som första giva på våren i höstvetet i andra hand.

Kombiså P på lerjord

I Götalands norra slättbygder och Svealands slättbygder på en lerjord och utan särskilt krävande grödor blir det fem gödselmedel för att få till det riktigt bra (tabell 3). Det är dock bara ett gödselmedel per tidpunkt för gödsling. Ju lägre fosforstatus i marken desto viktigare att kombiså för att få full effekt kortsiktigt av tillförd fosfor.

Undvik N-överskott

Om man, vilket är vanligt på dessa lerjordar, har lägre P-AL-tal än 6 bör man i första hand justera upp den kombisådda NPK-givan i vårsäd något. Man kan även justera upp den kombisådda YaraMila Höst 10-14-12 något, men den får inte ökas för mycket för att inte riskera att tillföra onödigt mycket kväve på hösten i höstsäd. Att tillföra fosfor och kalium till höstsäd är ofta en lönsam insats på lerjordar, men det får inte ske till priset av att kväve tillförs i överskott. Både odlingsekonomi och miljö är viktiga värden för oss på Yara.